Halvvägs mot toppformen

Borde jag vara...
Är jag?
Hm... jag vet inte riktigt. Kanske.

Nu har det i alla fall gått halva tiden. Jag började
1:a februari och jag tänkte att jag skulle vara i mål den 1: a juni. Då har jag två veckor kvar till bröllopet och kan gå upp lite i vikt om det skulle behövas. Så var i alla fall planen.

Jag kan ju inte påstå att resultaten är överväldigande. Jag har gått ner från 67 till 64 kg (upp ett halvt kilo efter helgen i Uppsala). Vikt är i och för sig inget bra mått alls och något som jag inte lägger så stort vikt vid. Det viktiga är att jag känner mig bra och att kläderna sitter bättre. Vissa kläder är till och med för stora nu. När jag har köpt nya kläder är jag en 38:a igen! I alla fall överdelar och klänningar. För att jag ska ha byxor i storlek 38 krävs det nog lite till men det är inte alls långt borta.

Igår mätte jag mig och det visar sig att jag blivit en centimeter mindre både här och där. Först tyckte jag inte att det var så mycket att hurra för och tyckte att det verkade lite tills D fick mig på andra tankar. Han visade med måttbandet hur mycket det gör skillnad och att en centimeter jämt över hela kroppen ju är jättemycket! Dessutom var det ju en centimeter per lår!
Dessutom var det ingen "glädjemätning" som i Du är vad du äter där Anna Skipper brukar flytta upp måttbandet flera centimeter vid slutmätningen. Så efter att D sagt det kändes det ganska bra. Ibland är det ju svårt att se själv hur stora förändringarna är.

Nu är det bara att fortsätta kämpa. Jag ska lägga i en högre växel här ett tag har jag tänkt. I alla fall till nästa vecka då det är påsk... ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback