Det kan hjälpa att beklaga sig
Belastningen på mig är väldigt, väldigt hög just nu. Skolan har inte haft psykolog på hela tiden jag arbetat där vilket gör att jag får ta en hel del psykolog-jobb. BUP har inte tid att ta emot nya patienter på flera månader och skickar tillbaka problemet till skolan. Plus att jag nu har jobbat så pass länge att både elever och lärare känner mig och tar hjälp av mig. Det senare är ju något positivt, men det blir mycket jobb. Ohanterbart mycket jobb.
Vad gör man när en elev knackar på dörren och ber om en tid?
Vad gör man när en lärare ringer om en elev som skurit sig själv i armarna, en annan elev som inte kommer till skolan?
Vad gör man när en förälder ringer och vill ha ett möte om hur man kan hjälpa dottern med kamratrelationerna, nedstämdheten?
Jag bläddarar i kalendern och ser att jag har en tid om tre-fyra veckor... nä. - Kom nästa vecka säger jag och stryker fikarasten, kisspausen osv.
Men den här veckan har jag börjat säga till. Det går inte längre! Jag hinner inte, jag kan inte hjälpa alla!
Och det känns redan bättre. Bara att de andra vet är skönt. Och kanske kommer jag att få hjälp... Vi får se.
Vad bra att du säger att du har för mycket att göra. Och vilken tur att eleverna har dig på skolan!
Starkt av dig att säga ifrån innan det är "försent". Det är ju viktigt att du tar hand om dig, och bebisen nu- dessutom så gör man till slut bara halvdant ifrån sig när man får för mkt jobb.
Bra att säga ifrån. Innan jag blev mamma hade jag enormt svårt att förstå det där med hur viktigt det är att säga ifrån. Men, saken är ju den att man kan inte hjälpa alla och hälsan är ju viktigast för om man inte mår bra kan man inte hjälpa någon. Fast det är så lätt att man som tjej alltid försöker vara en sådan superkvinna till all i sin närvaro och glömma bort sig själv och sin kropp. Eller tycker du kanske tvärtom mig nu?
Bra att säga ifrån. Innan jag blev mamma hade jag enormt svårt att förstå det där med hur viktigt det är att säga ifrån. Men, saken är ju den att man kan inte hjälpa alla och hälsan är ju viktigast för om man inte mår bra kan man inte hjälpa någon. Fast det är så lätt att man som tjej alltid försöker vara en sådan superkvinna till all i sin närvaro och glömma bort sig själv och sin kropp. Eller tycker du kanske tvärtom mig nu?