evasleva

Jag har försökt lägga ut inlägg i flera dagar. Men varje gång jag ska ladda upp en bild slutar internet att fungera. Sjukt. Vi som just köpt ny dator för att vi var så j*la less på vår gamla virusinfekterade dator där internet bara fungerade ibland.

Så fungerar det inte nu heller med datorn... Nu måste man vänta till nästa dag för att internet ska funka igen.

Det känns inte riktigt bra. Ska det va så? Har någon en idé om vad som kan vara fel?

och jag är skitförbannad

och frustrerad




Chefen ska återkomma på måndag och uppmanade mig att inte fundera mer på saken, om inte annat för barnets skull... Han uppskattar verkligen mitt arbete... Öh, det är ju bra. Men det kan jag ju inte leva på!

Idag är jag hemma. Vaknade med huvudvärk, tog en alvedon, åt frukost och vilade lite. Men värken gick inte över så jag sjukanmälde mig och kröp ner i sängen igen. Sen sov jag till halv 10. Jag vaknade av att sovrummet var alldeles varmt. Solen lyser rätt in! Fortfarande huvudvärk.

Jag har längtat efter en dag hemma. Men inte sjuk. Nu orkar jag inte baka bröd och greja. Jag har längtat efter detta soliga, underbara väder. Men nu orkar jag inte gå ut.

Jag får bida min tid lite och hoppas att det blir bättre framåt eftermiddagen så att jag kan komma ut på en promenad och kanske baka något litet. Det är ju trots allt fredag!

Njut av vårvädret! trevlig helg!



Härlig vår- och påskinspiration från Hostess with the mostess

Köket börjar komma iordning. Äntligen!

Stackars D sliter på köksgolvet. Jag gör stabiliseringsövningar, lagar mat och surfar. Det är lite jobbigt att känna sig så överflödig ibland. Men det är inte mycket att göra åt det just nu.

I början av den här veckan var jag jäkligt trött. Inte bara gravidtrött utan även jobbtrött. Inte trött på jobbet, men trött av jobbet.

Belastningen på mig är väldigt, väldigt hög just nu. Skolan har inte haft psykolog på hela tiden jag arbetat där vilket gör att jag får ta en hel del psykolog-jobb. BUP har inte tid att ta emot nya patienter på flera månader och skickar tillbaka problemet till skolan. Plus att jag nu har jobbat så pass länge att både elever och lärare känner mig och tar hjälp av mig. Det senare är ju något positivt, men det blir mycket jobb. Ohanterbart mycket jobb.

Vad gör man när en elev knackar på dörren och ber om en tid?
Vad gör man när en lärare ringer om en elev som skurit sig själv i armarna, en annan elev som inte kommer till skolan? 
Vad gör man när en förälder ringer och vill ha ett möte om hur man kan hjälpa dottern med kamratrelationerna, nedstämdheten?
Jag bläddarar i kalendern och ser att jag har en tid om tre-fyra veckor... nä. - Kom nästa vecka säger jag och stryker fikarasten, kisspausen osv.

Men den här veckan har jag börjat säga till. Det går inte längre! Jag hinner inte, jag kan inte hjälpa alla!

Och det känns redan bättre. Bara att de andra vet är skönt. Och kanske kommer jag att få hjälp... Vi får se.

Jag kunde inte låta bli att göra mig en Kurator-hjälte.

http://www.cpbintegrated.com/theherofactory/

Men jag hittade inget passande vapen. Jag skulle behöva typ en telefon eller ett anteckningsblock ;)

Idag är det en lugn dag för min del. Jag försöker vila inför kvällens eskapader med resa till Stockholm och konsert. Det blir sent. Det känns lite jobbigt, samtidigt som det är något roligt. Så jag önskar att jag fick vara pigg!

Vi började med att vakna och somna om mellan 6 och 8 i morse. Sen fick jag ryggmassage (får passa på så länge jag kan ligga på mage), en snabb dusch och långfrukost. Exemplarisk start på dagen måste jag säga.

D målar om i köket och jag tar igen bloggläsning som jag missat. Jag borde göra mig iordning snart för tåget går kl. 16 och då ska vi ha ätit innan.


Bokreaskörden plus en bakbok. som ligger i köket. 

Den söta barnboken kunde jag inte motstå. Den fanns på Familjebehandlingsteamet där jag gjorde min praktik. Den är underbar!




Jag har redan läst en flera gånger!

Ni har säkert sett den tidigare men jag hade just fått dessa bilder  i mailen från pappa:


I Hudson, Alaska blev en slädhundsägare bryskt väckt av sina skällande hundar på morgonen.



Han skyndade sig för att hämta sitt gevär ,men...

ändrade sig och plockade fram sin kamera istället











Björnen återvände en hel vecka för att leka med hans hundar innan han gav sig av.
Det var en ungbjörn som förmodligen hade mist sin mor.
Och sökte tröst hos sina nyfunna vänner.

Efter nyår var det dags att åka vidare från Prag. Vi bestämde oss för att kolla in Tjeckiens näst största stad Brono som för oss mest är känt för sin MotoGP-bana. (Mot min vilja har jag den kunskapen).



I Brno bodde vi på ett vandrarhem som varit ett kloster. Ni ser det på bilden direkt till höger om kyrkan. Rummen var enkla men helt okey. Frukosten fick man på en bricka till rummet.



Staden har en stor borg som ligger på en kulle och blickar ut över staden. Den har stått emot många slag från både Karl XII och Napoleon. Under andra världskriget ockuperades borgen av Nazisterna. Vi besökte fängelset vilket var mycket kallt! Det stod att fångarna inte utsattes för tortyr men den kylan skulle inte jag stå ut med! 



Gotiska kyrkor har vi sett en hel del av. Så även i Brno. Det var en mysig stad och det var skönt att komma bort från alla turister i Prag. Här var man rätt ensam. De andra utlänningarna verkade vara utbytesstudenter som satt på caféerna och pluggade. På många sätt kändes faktiskt Brno lite som Uppsala.

Det kan bli lite jobbigt att resa i städer jämfört med en sol- och badsemester. Eller om det hade varit sommar! Stad och vinter innebär att man måste sysselsätta sig hela tiden. Det är inte så lätt att bara lägg sig i en park och läsa en dag när man behöver lite vila. På det tråkiga hotellrummet känner man inte heller för att vara en hel dag. Men vi bestämde oss för att det här är vår semster. Vi behöver inte ens ha kul! Det var viktigt för oss att vi verkligen skulle kunna slappna och verkligen vila. I Brno gick vi på bio ett par gånger. Det var rätt skönt :)

Vad gör alla människor här? I väntan på att klockan ska slå och vi ska få se spelet på den astronomiska klockan. Om jag säger till er att det inte är värt att gå dit och trängas kommer ni ändå inte att lyssna på mig.


Mums! Mörk Staropramen på mysig pub. Vad är väl Prag?




Är det bara jag som tänker på Karlsson på Taket? Staty på Karlsbron.


Prag var väldigt vackert och mysigt. Men det var otroligt mycket folk där! Ibland blev man bara less. Ibland vill man inte vara en turist av 1 miljon utan få känna sig lite ensam.


Det är inte svårt att förstå var Disney-slotten har fått sin inspiration ifrån.


Även i Prag gick vi mycket! Men vi bodde en bit från stadskärnan så vi åkte mycket spårvagn också vilket var väldigt smidigt.




Nyårsafton! 12-slaget firades på Karlsbron. Det syns inte på bilden men det var det häftigste fyrverkeri jag sett i hela mitt liv!! Middagen åt vi på en kubans restaurang med helt okey middagsbuffé, massor av mousserande vin och härlig salsa.

 

På julaftonskvällen anlände vi till Berlin. Dagen efter började vi se oss omkring i staden, till fots förstås.





Berlin är den mest julpyntade staden jag sett! Fantastiskt! Fanns det bara lite utrymme över hade det satts upp vackra granar, änglar, lampor och små stånd som sålde godsaker.




Vi kombinerade en sådan tallrik med en enklare frukost innehållande ägg och kaffe. Det blev perfekt.



Berlinarna gömmer verkligen inte sin historia. Det hedrar dem. Vart man än vänder sig möts man av minnesplatser, en del av muren eller något liknande. En bra historielektion.


Vid Potzdammer platz hade smällt upp en kulle att åka pulka i. Där stannade vi flera gånger för spetsad glühwien. Mums!



Några dagar senare var det dags att åka vidare. Vi hade sett rätt mycket historiska sevärdheter, besökt en österiksikt ölstuga, druckit X antal öl, vandrat runt otroligt mycket och haft det riktigt bra. Vi kommer gärna tillbaka till Berllin.