evasleva

Som grund är det först en förlovningsring, en råring i guld. En sådan som guldsmederna utgår från när de gör andra ringar. Vi tycker att de är skitsnygga!

Vigselringen är sedan en likadan ring men någon smalar (den inre ringen). På den sitter en överlöpare (eller vad heter det?) i vitguld. D's ring kan vara ett stort E om man vill, och min ett D. I min sitter en liten diamant.

D, som designat ringarna, hade först tänkt att stenen skulle vara större men guldsmeden meddelade att det inte gick. En större sten hade gått igenom på andra sidan för att få plats och hade då skrapat den andra ringen. Efter en liten besvikelse över att förlora lite blinbling i mitt liv älskar jag nu min ring. Det har jag gjort hela tiden!

Jag älskar också att stenen inte står ut utan är nedfälld i ringen. Det gör att man inte fastnar i håret, tröjor och annat. Det är absolut en ring som fungerar i vardagen. Och jag tar nästan aldrig av mig den. Bara när jag knådar deg :)

(och så borde jag ta av mig den när jag klättrar och sånt för den blir ju sååå repig)