evasleva

Igår bakades det syltrutor. Supergoda blev de!
Jag använda lättsockrad lingonsylt och 1,5 dl socker i toppingen istället för 2dl. Jag tycker ofta att kakor blir på tok för söta. Nu blev den perfekt, fortfarande mycket söt.

Haha, jag skrattar åt Marikas kommentar till inlägget under ang Strindberg.

Att analysera Strindberg i tre timmar var faktiskt mycket roligare än man kan förvänta sig. Vi har läst hans drama Fadren och analyser den enligt en modell vi fått.



Säga vad man vill om att analysera litteratur med någon form av positivistisk tanke om att allt ska gå att ordna in i formar men det var ganska bra början för oss noviser.

Efter genomgång av dramat fick vi se slutet av Bo Widerbergs pjäs "En far" som är baserad på Fadren. I diskussionen efteråt tyckte jag att Fadrens dotter, i dramatiseringen, betedde sig på ett sådan sätt att jag tolkar det som att hon är van vid att hennes far är psykotisk. Att Fadren inte alls drivits till galenskap denna dag vilket boken ger sken av. Vår lärare såg på mig och sa att en sådan tolkning hade han aldrig hört förut! (Det är inte första gången han sett på mig med den där blicken. Andra dagen sågade jag en dikt av Ekelöf)

Jag inser mer och mer att jag är så präglad av min utbildning att det påverkar allt jag ser. De andra såg en flicka som var duktig på att hantera pappans galenskap. Jag såg en flicka som levt med en bipolär(?) far och tar för mycket ansvar för honom samt har lärt sig minska hans infalls inverkan på familjen.

När vi analyserade boken Doktor Glas insåg jag att de andra gjort det.
Jag hade ju analyserat  Doktor Glas! :)

Igår var jag och syster på Antik- och symässan som var i stan. Det var mysigt att strosa runt tillsammans och kolla på prytlar, dricka kaffe och äta korv. Ingenting fick med oss hem. Duktigt va?!

Lördagen sovs bort. Jag är mentalt totalt utkörd.

Snart ska jag gå iväg och analysera Strindberg vilket känns lite övermäktigt just nu. Jag vill ha en time out. Jag skulle vilja/behöva resa bort! Fast det skull mest vara en flykt. Vi har förut pratat om att det bästa är om man kan resa till någonting istället för från. Men nu vill jag bara resa från någonting. Jag går och väntar på att någon ska ge mig den här time outen
- Varsågod Evasleva. Ta några veckor ledigt. Jag betalar hyran och fixar allt som kommer upp.

Nä, det är ju trist sånt här men man måste stå för det själv och det har jag inte riktigt mod att göra.

Nu dags för gröt.

Men nu när teven är borta. Vad gör vi då med tevebänken och varför ska soffan stå som den gör?
Nu funderar vi på att möblera om hela vardagsrummet. Vi har alltid hatat att vi har möblerat efter teven men endå gjort det eftersom det oftast inte går på något annat sätt. Nu har vi ju möjligheten att verkligen möblera ett vardagsrum och inte ett tv-rum.

Några förslag?

Nu ska jag ta ett bad och sedan ska vi ha lite högläsning. Hihi, det låter som vi lever på 1800-talet. Dock känns det väldigt stressfritt och bra.

Andra lektionsdagen på kursen. Underbart! Det känns som att jag är med i en bokcirkel där alla verkligen har läst boken.

Visst är det fint och snyggt med öppna hyllor men hur opraktiskt är det inte? Och var finns allt det fula och trista som gömmer sig, i ialla fall våra skåp?

Kryddor i gamla konservburkar är både snyggt och recykling-trendigt. Kanske ska plantera kryddor i olivburkarna som jag hade hyacinter i... Och pasta, gryn och nötter står i glasburkar, synligt, hemma hos oss också.

Vår teve har gått sönder. Vi sörjer den inte. Vi tänker inte köpa någon ny. Kanske i framtiden om vi hittar någon billig, kanske på blocket eller så men till en början med ska vi vara tevefria. Skönt!

Jag letar jobb och har framtidsångest. Det jag vill göra finns det knappt någon chans att få jobb inom. Det är svårt att få de jobb som finns och de flesta är jag ju inte alls sugen på just nu. Men man har ju inte så mycket val. Så har jag börjat fundera på att doktorera och i så fall måste jag ta en master och i så fall behöver jag de studiemedelsveckor jag har kvar och måste hoppa av kursen jag har börjat läsa nu... Jag har faktiskt ångest. Jag hatar att ha ångest.

Men jag har ju faktiskt läst till socionom så något har man väl lärt sig? Jag ska i alla fall inte bara sitta här och begrunda mitt öde... jag ska gå till studievägledaren på torsdag och tills dess har jag sökt igenom hela platsbanken och pluggat duktigt i det jag gör nu.

Nu ska jag äta frukost och bege mig iväg till grupparbete med Ekerlöf-dikten.

Att komma in i salen för litterturvetenskap A var exakt som man kunde tänka sig!
Nästan skrattretande... Tjejer med stora sjalar, långhåriga killar med skägg och manchesterkavaj och en lärare tagen direkt från Döda poterssällskap eller någon annan film med helst en brittisk litteraturprofessor. Fantastiskt!

Det är nästan som att jag funderar på att alltid klä mig i mina sportigaste kläder jämt och alltid ha med mig träningsväskan bara för att revoltera ;) Fast idag hade jag en klänning på mig och smälte in hyfsat bra.De flesta verkar "djupa" och intresserar sig även för konst och annan finkultur. Inget fel i det! Så länge de inte anser att mina andra intressen är idioti. Jag får väl visa dem att det går att vara både sportig och smart samt huslig och kulturell på en gång! Det brukar dölja sig så mycket under varje persons  yta och även under stora sjalar och skägg så det ska nog inte var något broblem ;)

Vi börjar med att läsa dikter. Till på onsdag ska vi, som gruppuppgift, fritt tolka en dikt av Gunnar Ekelöf. Jag tycker att den är rätt trist men de andra verkar gilla den. Denna vecka ska vi även läsa Doktor Glas, en novell av Victoria Benedictsson och Fadren. Det blir lajbans! Det ska verkligen bli kul det här!

Jag kommer också vara socionom för resten av livet oavsett vad jag sysslar med. Jag har en titel. Det är lite coolt faktiskt...

Nu har jag beställt personbevis och skriver ut anökan om examensbevis. Jag ska bara skicka in mina två ex av uppsatsen också så att jag verkligen får ut alla poäng. Men sen är det verkligen klart!

Sjävla examenscermonin var en intressant tillställning. Det hölls tal, spelades musik och delades ut diplom.
Det var en fin tanke att vi först skulle bli utsparkade av prefekten för att sedan bli insparkade och välkomnade i arbetslivet av en yrkesarbetande socionom. Men det talet var katastrof. Jag som redan innan känt mig osäker på vad jag ska göra med min examen blev ju inte direkt uppmuntrad av det talet som handlade om hur mycket vi skulle få stressa, att vi skulle få dåligt betalt, att det var svårt att lämna arbetet på jobbet. Hon berättade att vi inte kunde förändra världen, att vi aldrig skulle få uppmärksamhet för vårt jobb och att det oftast skulle vara mycket tugnt men ibland roligt arbete....

Andra fällde tårar av sentimentalitet. Jag av ångest.

i brevlådan alldeles nyss och ner ramlade ett tjockt kuvert med tre uppsatser som jag ska läsa igenom till på tisdag. En av dem ska jag opponera på och de andra jag ska också kunna diskutera.

Jag har huvudvärk, träningsvärk och knävärk i dag. Gnäll, gnäll! Så det känns inte så roligt men jag ska klä på mig och ta mig ner på stan efter lunch och sätta mig på ett mysigt café och läsa.

Förövrigt lite ner och inte alls bloggsugen.

kram på er!

Ledig dag idag. Min vän I lämnar in min uppsats åt mig i denna stund. Hon ska ta emot de uppsatser jag ska läsa och skicka ner dem till mig. Detta innebär att jag absolut inte har något att göra idag! Yippie! Hur har jag då spenderat denna helt lediga dag utan några krav?

Jo, jag har sovit till halv tio. Jag har legat i soffan och läst den underbara boken "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini och tänkt att med de förutsättningar jag har borde jag kanske göra något... Sen har jag suttit framför datorn en timme eller så.

Vi tog in på hotell på eftermiddagen och gjorde där i ordning oss och drack champagne och åt lite godsaker vi tagit med oss. Vid sju var det supé på en restaurang i stan. Vår bokning som skedde via hotellet hade tydligen försvunnit men det sköttes bra. Vi fick vänta lite medan de fixade fram ett nytt bord och vi fick en gratis fördrink och superbra service hela kvällen. Maten var över förväntan god. Vi satt vid bordet bredvid två par i 50-60 års åldern vilka visade sig vara mycket trevligt bordsällskap.

Tolvslaget firade vi ute i trädgården, med ett glas skumpa i handen, tittandes på fyrverkerier och konstaterande att det här ju måste ha varit det bästa året hittlls eftersom vi blivit man och fru.

Efter tolvslaget dök det upp kompisar och vi dansade hela natten!

Nu har jag träningsvärk i rumpan. Jag är inte vad att springa runt i massor av timmar i högklackadeskor.

Gott nytt år!