Helgen då jag mötte mina rädslor
Det var ganska länge sen. På den tiden då jag inte var gift ;)
I våras åkte jag och D och tre av hans jobbarkompisar och en kompis till dem på en utflykt. Vi åkte iväg lördag eftermiddag till en stuga mitt ute i skogen. Den låg vid höga kusten och vi fick gå ca 3,5km för att komma till den. Den är gratis att bo i och man får helt enkelt bara hoppas att det inte är några andra där samma dag då den inte går att hyra. Det var otroligt fint ordnat med 6 bäddar, ved i mängder, eldstad och dass.
Jag och D satsade på en lyx-camping då vi endå inte skulle gå så långt. Så en flaska vin och riktiga vinglas fick följa med i packningen.
Högst upp på berget var mina blåbärsmuffins ett uppskattat inslag. Sen var det bara att gå ner för berget på en stig och tillbaka till uthyrningen.
När vi var klara åkte vi förbi Ö-vik och Max för en hamburgare och sedan bar det ut i skogen igen.
Rädsla nr 2: Orm!
Där var det första vi stötte på en huggorm som låg och solade sig på mossan. usch! Det gav mer hjärklappning än klättringen.
Jag minns inte vad stället hette men vi var i alla fall påväg till grottor att klättra och krypa runt i.
Rädsla nr 3: Trånga utrymmen
Jag medger att jag inte har några jättestora fobier. Jag är bara väldigt rädd för de här sakerna. Men lite chockbehandling var bra för mig. Jag hade dessutom med mig fantastiska vänner som stöttade mig genom alla saker vi tog oss för, som väntade in mig och var förstående.
Man kan göra saker fast man är rädd!
Det känns väldigt bra efteråt! Och det går att aplicera på många delar av sitt liv. Jag är helt övertygad om att alla rädslor man utmanar och alla hinder man övervinner ger positiva effekter på resten av livet också.
Nu planeras det för två nya utflykter under sommaren. Ska bli superkul!
I våras åkte jag och D och tre av hans jobbarkompisar och en kompis till dem på en utflykt. Vi åkte iväg lördag eftermiddag till en stuga mitt ute i skogen. Den låg vid höga kusten och vi fick gå ca 3,5km för att komma till den. Den är gratis att bo i och man får helt enkelt bara hoppas att det inte är några andra där samma dag då den inte går att hyra. Det var otroligt fint ordnat med 6 bäddar, ved i mängder, eldstad och dass.
Jag och D satsade på en lyx-camping då vi endå inte skulle gå så långt. Så en flaska vin och riktiga vinglas fick följa med i packningen.
Vi grillade korv och hade det supermysigt.
Dagen efter åkte vi till Skuleberget som vi besteg. Där hyr man selar och så går man till berget där man hakar fast sig i den led de har ordnat. Mycket praktiskt. Det finns två vägar att välja, den lätta och den svåra. Självklart, med klättrare i sällskapet, valde vi den svåra. Är man duktig klättrar man utan att ta hjälp av repen.
Rädsla nr 1: Höjder
.... är man jag så tar man mycket hjälp av dem. Och håller krampaktigt tag då man står stilla.
Dagen efter åkte vi till Skuleberget som vi besteg. Där hyr man selar och så går man till berget där man hakar fast sig i den led de har ordnat. Mycket praktiskt. Det finns två vägar att välja, den lätta och den svåra. Självklart, med klättrare i sällskapet, valde vi den svåra. Är man duktig klättrar man utan att ta hjälp av repen.
Rädsla nr 1: Höjder
.... är man jag så tar man mycket hjälp av dem. Och håller krampaktigt tag då man står stilla.
Högst upp på berget var mina blåbärsmuffins ett uppskattat inslag. Sen var det bara att gå ner för berget på en stig och tillbaka till uthyrningen.
När vi var klara åkte vi förbi Ö-vik och Max för en hamburgare och sedan bar det ut i skogen igen.
Rädsla nr 2: Orm!
Där var det första vi stötte på en huggorm som låg och solade sig på mossan. usch! Det gav mer hjärklappning än klättringen.
Jag minns inte vad stället hette men vi var i alla fall påväg till grottor att klättra och krypa runt i.
Rädsla nr 3: Trånga utrymmen
Grottorna var alldeles för små och trånga och läskiga för att kamera skulle få följa med. Blött var det också. Jättesvårt men superkul. Dock inte så kul då jag tvingades stå på en av killarnas huvuden för att ta mig upp!
Det var psykiskt ganska ansträngande att krypa omkring i de trånga grottorna. Men det ger så mycket. Min älskade D jobbade på lite med KBT och fråga mig vad de värsta som kunde hända var etc.
Halvvägs, då det fanns ett ställa att ta sig ut på bestämde jag mig för att klättra upp och låta de andra fortsätta utan mig då jag var helt färdig. Men de andra stannade och vilade och när de skulle fortsätta var jag reda att föja med. Jag behövde bara landa lite.
Det var psykiskt ganska ansträngande att krypa omkring i de trånga grottorna. Men det ger så mycket. Min älskade D jobbade på lite med KBT och fråga mig vad de värsta som kunde hända var etc.
Halvvägs, då det fanns ett ställa att ta sig ut på bestämde jag mig för att klättra upp och låta de andra fortsätta utan mig då jag var helt färdig. Men de andra stannade och vilade och när de skulle fortsätta var jag reda att föja med. Jag behövde bara landa lite.
Jag medger att jag inte har några jättestora fobier. Jag är bara väldigt rädd för de här sakerna. Men lite chockbehandling var bra för mig. Jag hade dessutom med mig fantastiska vänner som stöttade mig genom alla saker vi tog oss för, som väntade in mig och var förstående.
Man kan göra saker fast man är rädd!
Det känns väldigt bra efteråt! Och det går att aplicera på många delar av sitt liv. Jag är helt övertygad om att alla rädslor man utmanar och alla hinder man övervinner ger positiva effekter på resten av livet också.
Nu planeras det för två nya utflykter under sommaren. Ska bli superkul!
Kommentarer
Postat av: Västmanländska i skåne-exil
Det är väl härligt att utmana sig själv lite ibland. Jag är verkligen ingen friluftsmänniska, men min blivande älskar utmaningar. Och för att göra honom glad så hänger jag med på alla möjliga konstiga upptåg: http://ulejbro.blogsome.com/2006/10/05/onsdag-28/
Postat av: vendeley
vilken helg! mitt hjätra hade antagligen stannat typ tre gånger. är inte heller något fan av höjder, ormar eller trånga utrymmen.
Postat av: mrspitepalt
Å fy, Skuleberget ser ju jättehögt och läskigt ut! vi brukar åka förbi där på väg upp till Piteå och Palten visar alltid var de gick och besökte grottan när han var liten. Och trånga utrymmen, usch! Du är så modig!
Bilder och berättelse om bröllopet kommer så fort jag fått bilderne från fotografen.
Ni var föresten jättefina på ert bröllop!
Trackback