Brudklänning
Ibland brukar jag kolla på Bröllopstorgets annonser på brudklänningar. Och ibland snubblar man över något sånt här som i Expressen. För tänk om det var ganska galet att köpa den första klänningen jag såg, och provade?
Det som är det bästa med det hela är att jag inte har hittat någon klänning liknande min och ingen som är lika vacker. Tycker jag alltså. Och det är ju det som räknas. Ja, så klart hoppas jag ju att Daniel också ska gilla klänningen.
Några dagar efter klänningsköpet i Stockholm fick jag med mig Inger på stan. Jag kände ju att jag måste se om det fanns något bättre, så länge det var öppetköp på den. Och som min kära "brudtärna" Rickard sa så borde jag ju passa på att prova massor av fina klänningar när man har en anledning. Helt rätt tänkt!
Jag hittade ju faktiskt en helt fantastisk klänning på Atelje Champange. Den hade en jättestor kjol och rosa rosor i livet. Inte alls min stil. Men oj! Den var så vacker att jag nästan började gråta. Och jag såg hur hon som äger butiken ryckte till när hon såg mig och sen sa "den!". Det var kul! Men, den var för stor och för dyr och egentligen inte det jag vill ha. För jag hade redan hittat min fina, fina drömklänning. Och nu hänger den i Ingers garderob och jag har inte fått se den sen i somras. Hon håller i den hårt och vaktar den med sitt liv. Daniel ska tydligen inte få en chans att se den förren den stora dagen.
foto: venusbridal.com
Min klänning ser inte ut som den ovan men den har sina likheter. De svenska sidor som finns med klänningar tycker jag är supertråkiga. Alla ser likadan ut. Det gör de som säljs vidare på BT också. För att hitta roliga klänningar måste man utomlads. Åh, säger jag, och suckar högt av välbehag när jag tänker på en Rembo styling
Förresten så tänker jag på Rickards ord om att man ska passa på. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var så kul och surfa på bröllopssidor och fixa inför vigsel och fest. Men det är det ju! Och jag känner mig rätt töntig för det är inte riktigt min "stil" att hålla på så här. Men så tänker jag: man får ju passa på!
Jag ska ju bara gifta mig en gång i livet (hoppas vi) och då måste man liksom försöka få ut så mycket kul av det som möjligt eller hur?
Åh, du har redan hittat en. Det är ju jättesvårt tycker jag. Första gången jag var och provade sa expiditen att det var bättre att prova hundra än att prova tio. Min palt såg ut som om han skulle svimma, men jag blev så lycklig så lycklig. Vi gifter oss den 30 juni. Har ni bokat datum än?
Det är bara så mycket att planera. Men det är ju också väldigt roligt, som sagt...
Skitsnygg klänning verkligen!
Själv kommer jag nog få panikköpa något dagen innan bröllopet.. iom att jag är så velig.