evasleva

Igår följde jag med mina... ja vad heter dem... min mans syskonbarn... min svågers barn...? Ja, Hur som helst föjde jag med för att ta hand om den lilla sparveln som för tillfället inte var med pappa i bassängen.

Påväg dit säger Th, om ett tag 3 år, "Pappa jag vill höra Cara mia"
Pappan säger "Jag har inte den men jag kan sjunga" och börjar nynna, snunga, mumla "cara cara mia, cara cara mia mmhmm lalllaa"
Stora syster Em utrbister då "Pappa, den börjar faktiskt inte så!"

Små saker fögyller livet. Det var fruktansvärt kul!