evasleva

Övrigt, i påsk, har jag jobbat långfredag och idag annandagen. Påskafton firade vi hemma hos Syster vilket var väldigt trevligt och vi blev kvar till kvällen.

Vi har testat massa nya recept (igår kokt kyckling med tonfisksås!), vi har druckit goda viner, läst böcker och träningstidningar och hunnit med några varv på gymet. Det enda som saknats har varit lite härliga promenader men än så länge tillåter inte mitt knä det.

Nu till helgskinkan som väntar på att ätas upp. Mums!

Nu doftar det bröd och gott i hela lägenheten. Jag ska fortsätta med städningen men hamnade i telefon med en kompis i en timme.

Lönen är satt och den är skitdålig men jag känner mig hyfsat nöjd ändå. Jag har ett jobb! Jag kommer få ett eget litet kontor på 9kvm, regelbundna arbetstider och jobbarkompisar att äta lunch med. Det tycker jag är kul :) Imorgon börjar jag!

Nej, jag är inte med barn även om alla verkar tro det så fort jag inte dricker ett glas vin eller bara har allmänt svullen mage eller en stor tröja på mig. Jag är less på era insinuationer! Jag ser det i era frågande blickor och era illa dolda frågor om det är något på gång eller om vi inte behöver en större lägenhet snart. Lämna vår familjeplanering till oss! Jag vill inte ens veta att ni funderar över det. Jag vill inte ens att ni ska fundera över det (men det är ju lite svårt att hindra någon från att göra).

Så.

Nä, jag väntar på att de ska ringa angående jobbet så jag vill inte gå hemifrån. Jag bakar bröd och städar lite.

---

Uppdatering:
Det går åt h-vete med lönen.
- Ja, men löneutvecklingen är i alla fall bra. (?)

Läste ett deprimerande inlägg på ett forum för socionomer. Lönerna är verkligen skit, det har jag ju alltid vetat men jag trodde och hoppades att det skulle hindra ändras tills jag var klar ;) En hygglig lön får man om man flyttar på sig och byter jobb varje år. Men hur kul är det?

I onsdags blev jag uppringd av en person som hade sett min ansökan till ett jobb jag sökt. Det jobbet hade jag inte fått men hon undrade om jag var intresserad av en annan tjänst. Javisst! Jag hade ju just varit på det andra stället och inte fått några besked.

I fredags var jag på intervju. På morgonen sa jag till D
- Det kanske blir champagne i kväll då.
- Nä, sa han, det tar vi när du fått jobbet, de bestämmer sig ju inte idag. 
Men de bestämde sig på en gång. Nu ska de bara kolla mina referenser och så blir det löneförhandling på måndag. På tisdag börjar jag :)

På kvällen firade vi med champagne medan vi lagade mat och åt laxpaté med en sås gjord på kesella, lätt majonäs och vitlök. Hur gott som helst! Sedan åt vi hemmagjorda köttfärsbiffar kryddade med oliver och soltorkade tomater. Och vitlök så klart! Till serverades samma sås som till förrätten och klyftpotatis. Till ett supergott rödvin.

Jag är så otroligt glad över det här jobbet!

Nu har jag varit på vikariehandledning på ett av de ställen jag har jobbat på. Jag krävde lite besked av dem. Jag har gått mina intropass och sedan inte fått höra någonting alls! Det har varit helt tyst från deras sida. Själv har jag fått reda på att en fd kursare till mig har fått den tjänsten jag sökte. Till mig har de inte sagt något alls. Så idag sa jag till dem att jag ville ha lite klara besked och att jag självklart söker andra jobb!

Nja, jo, vi håller på att intervjua... Vi är flera stycken... Kanske har du hamnat mellan stolarna....
För att ytterliga späda på hur förvirrat det är på det där stället fick jag tala med tre personer som inte talat med varandra!

Hur som helst har jag nu varit väldigt tydlig med att jag söker andra jobb och att jag därför visst kan jobba timmar men att om jag inte får en tjänst hos dem kommer jag kanske försvinna snart. Jag har också sett till att jag ska få besked under denna vecka. Och de har sagt att de vill ha mig som timvikarie om inte annat. Inte ens det visste jag innan!

Det känns inte helt okey men det känns bättre.

Nu ska jag söka jobb och sen fika med en kompis på stan.

Det kändes så bra idag men övningskörningen. Jag var riktigt peppad, jag jobbade lite med Bonniers trafikskola på datorn innan vi gav oss iväg på eftermiddagen.

Jag körde landsväg och det gick riktigt bra. Sen åkte vi hem till min far och lämnade och hämtade lite grejer. Halvvägs hem stannar D och säger att jag ska köra resten av vägen. Jag vägrar!
- Nej, nej, nej, NEJ!
Han blir irreterad och förstår inte varför. Vi blir småsura på varandra. När vi kommer hem försöker jag förklara att det är för tidigt. Jag blir stressad av en bil bakom mig på landsvägen. Massa bilar i stan är för snart. Jag vet att det inte är bra att vänta för länge (jag har ju kört endel innan för ett år sen). Det får inte bli som när jag skulle lära mig jonglera. Jag fastnade på steg tre och lyckades aldrig komma vidare därifrån. MEN mycket trafikerad väg känner jag mig inte redo för.

- Jaja, vi får inte göra en sån stor sak av det, säger D
- Jag försöker ju bara förklara. Bli inte sådär, säger jag.
- Vad ska jag göra då? frågar han och cyklar iväg till gymet och nu sitter jag och är lite ledsen. Det som kändes så bra blev i slutet av dagen bara jobbigt igen. Och dessutom har jag en irreterad make som inte förstår mig ;(

Fast han är nog mest också bara ledsen över att han inte kan hjälpa och att det blev fel...

Uppdatering:
Fast han kom hem från träningen pigg och glad och jag har lagad jättemumsig middag och allt känns bra igen. Jag har dessutom klarat alla frågor om väjningsplikt i Bonniers trafikskola ;)

Idag har jag övningskört.

Jag tycker inte om att köra bil. Jag tycker att det är jätteångestladdat och jag började faktiskt gråta lite innan vi skulle iväg. Jag vet inte varför det är så här. Jag MÅSTE verkligen ha körkort pga jobb...

Men jobbet är den ändå motivationen jag har. Älsklingen försöker och lirkar och frågar men det är så jobbigt. Han är så bra och duktig. Jag är knäpp. Han undrar om jag inte kan känna att det vore sjysst att ta körkort för hans skull? Jo, nä! Allvarligt, jag kan tycka att det vore sjysst. Men det är inte tillräckligt starkt argument för att fungera som motivation.

Fast jag körde en timme i alla fall och det gick riktigt bra fast det var ett år sedan sist. Det var helt okey. Och ändå känns det så jobbigt nu. Jag borde gå i terapi!

D tycker att jag ska köra med affirmationer framför spegeln, för att ha testat allt. Jag tror att det är mest att bara köra och komma över spärren. Men det är ju så jobbigt tills man har gjort det.

Några tips? 

 
Jag och vår bil Urban för två år sedan när jag "började" övningsköra.

Jag har nu avverkat två av helgens tre yogapass. Det är sååå roligt! Det är tufft och svettigt och underbart.
Yogaläraren är en petit, lite eterisk kvinna med stort hår som säger "Mm..." i slutet av varje mening.

Förutom att det är bra träning tror jag att just ashtangayogan är bra för mig. Där får jag öva mig på saker som jag är dålig på. Acceptera att jag inte kan, ha tålamod, stå ut och inte pressa på för hårt. Jag tror att det är nyttigt för mig och säkert kan påverka resten av livet också.

Igår kväll åt vi så otroligt gott! Det var fantastiskt! En underbar trerätters middag med vin. Servicen var inte den bästa, den var bra när den kom, men det tog lite lång tid. Fast i ärlighetens namn gjorde det inte så mycket eftersom vi var mätta mellan varje rätt :)

Det var en väldigt härlig mysdag som jag hade.