Mer om smärta
"Lite hårt draget kan man säga att det idag finns läkemedel mot allt, och för all, till om ded för att känna lycka, allt för att sörja för att 'det onda fördrivs'. Idag är rätten till smärtlindring en självklarhet inom svenska förlossningsvård. Men den påverkar helt klart synen på smärtan. Tillgången på preparat som lindrar gör oss kanske än mer smärtkänsliga eftersom det är så lätt att ta en tablett mot de flesta besvär. När du inte kan sova, när du är orolig, när du har ont. Du kan ta uppiggande när du inte vill vara trött, och piller för att känna lycka. Medicinerna är den lösning som ligger närmast till hands när vi har ont. Men var hämtar vi då motivationen för att lösa smärtan på annat sätt? Det är något som du kan fundera över inför din förlossning.
Att ha ont är inte längre ett 'levande villkor' men historiskt sett har smärtan alltid varit en del av vardagen: tandvärk, ryggvärk, ledvärk. Och lägg där till mensvärk, huvudvärk, olycka... Med tillgång till smärlindring anses inte längre smärta vara en naturlig del av livet. Smärta och lidande har i vårt samhälle blivit ett tecken på nederlag, att vara gamma l och att bli sjuk ses ofta som en svaghet. "
Förra helgen
Det blev en dag på Universeum och en dag på Liseberg. Där emellan blev det 1 kg färska räkor, massa annat gott och väldigt trevligt sällskap.
Den här helgen, som ska bli otroligt fin, sosken och 25-30 grader på söndag ska vi tillbringa inomhus. Profylaxkursen vi ska gå är ju helt frivillig och det känns jättebra att gå det. Men just den här helgen...
Jag är otroligt trött så jag ska försöka komma hem tidigt och lägga mig ute i trädgården i solen så att jag får lite av helgens värme på mig i alla fall. Maken ska åka på After Work i stora staden men jag orkar inte följa med. Hela den här veckan har jag varit sjukt trött. I måndag och tidsdags var jag till och med hemme pga att jag kände mig så risig. Ikväll ska jag vila mig så att jag orkar med helgens kus.
Emla-generationen
Livet är inte alltid lätt.
En vän till mig berättade att hennes mamma som är sjuksköterska kallar 80-talisterna för Embla-generationen. De ska alltid ha lite smärtstillande salva före sprutan. Är det alltid bättre att ta bort smärta än att lära sig leva med den? Visst, cancersjuka barn ska ha all smärtlindring i världen. Men ett barn som ska ta stelkrampssprutan hellre kanske ska lära sig att leva med att det gör ont i några sekunder?
Jag minns ingen Emla-salva, jag minns rotborste i asfaltssåren och svidande alosolsprit. Men jag minns också när min mamma dog och jag ville ha en samtalskontakt. Min läkare ville bara ge mig anti-depressiv medicin. Jag vill lära mig leva med min sorg och smärta. Hon ville medicinera bort den. Jag antar att det var billigare så. Jag gissar att det är mer kostnadseffektivt med embla-salva än att ta sig tid att förklara för barnet varför det gör ont och att det kommer att gå över snart.
Men vad blir vi för människor som växer upp helt utan smärta?
Göteborg
Så ni vet.
Bara bra
Det som kanske kan vara lite oroande är att jag tydligen är RH Negativ. Barnmorskan sa att det innebär ett par extra koller och koll av bäbisens blod genom navelsträngen och en spruta i rumpan på mig efter förlossningen. Det lät inte som något problem. Det jag läste i en "vänta-barn"bok när jag kom hem lät inte lika roligt men jag ska inte oroa mig.
Vi gillar i alla fall vår barnmorska och det känns bra att gå dit. Föräldrautbildningen vi har gått är klar. Jag vet inte hur mycket det gav egentligen men det var lite småtrevligt. Det bästa med allt är att jag mår så mycket bättre nu än för några veckor sedan och att jag verkligen kan njuta av graviditeten nu. Förut var det mest jobbigt.
Nu är det långhelg!
Urban flyttar ut
Vår lilla Golf döpt till Urban har nu flyttat hemifrån.
Han såldes just till en långhårig, nitklädd yngling. Det kändes bra. Jag tror att han kommer få ett nytt bra hem.
Härlig helg!
I fredags var det after work med kompisar om än en ganska snabb. Före hade jag gått själv på stan och ätit glass i solskenet. Vi åkte sedan hem och såg "Patrik 1,5" och åt chips. Det bästa av två världar ;)
I lördags träffade jag en vän hela eftermiddagen. Vi åt lunch, gick på stan och åt åter igen glass i solskenet. Då hon också är gravid blev det mycket sånt snack.
På kvällen åkte vi hem till Ma och Ma där det var 30årskalas. Mycket god mat och trevligt sällskap. Ma är också gravid och hennes gravida svägerskan var också där. Baby boom!
Vi sov över och dagen efter picnicade vi i en blommande kohage innan vi åkte hem igen. Så otroligt mysigt!
(Jag vill gärna ha bilder på mailen, snälla!)
Resten av dagen blev det solning och bokläsning i trädgården samt storhandling och yoga.
En mycket bra helg!
Favvoboken
Som ni ser i ett inlägg nedan gav vi bort favoritboken "Vem är arg?" till en ettåring. Vi passade även på att köpa de här böckerna. Till oss själva!
Nu saknas titlarna:
Vem bestämmer?
Vems mormor?
Vem blöder?
Vems byxor?
Vem är ensam?
Jag tycker att Stina Wirsén är ett geni!
Lugn och ro
Helgen har varit jättelugn.
Det har varit bra. Det har varit ganska mycket de senaste helgerna och kommande helger är också fullpackade med 30-årsfest, Göteborgsvisit och profylaxkurs m.m.
Jag fick dessutom väldigt ont i ländryggen i lördags. Så största delen av dagen låg jag i soffan med benen i 90 grader mot en fotball. Jag läste Harry Potter så klart!
Maken grejade i Elefantrummet.
I söndags besökte vi pappa, svärmor och var på middag hos Syster. Åh, vilken underbart god mat hon bjöd på.
Jag mår rätt bra och försöker hålla igång med lite stabiliseringsövningar och yoga eftersom jag inte kan gå så långt. Det har dessutom var ett par lugna dagar på jobbet. Det känns stabilt och bra just nu. Trots dumma, dumma ryggen.
ointresse
Laga mat
Tvätta
Städa
Baka
Pyssla
Sy
Inreda barnrum
Jag vill ligga i soffan och läsa Harry Potter. Så ni vet.
Stackars barn.
Som dessutom får bo i det här rummet.
Stackars pappan som får ta hand om allt. (ändå mår jag SÅ mycket bättre nu än för några veckor sen!)
Det gick!
Det gick att lägga upp en bild utan att internet kopplade ner. Fantastiskt!
Också fantastiskt att jag äntligen hittade en klänning som jag stämde in på mina kriterier. Magen ska få plats, den ska vara lång, gå att ha för det mesta och INTE ha smala axelband (jag har gått från 70D till 80C jag behöver BH!). Lilla koftan hittade jag också på en "vanlig" klädavdelning. Gravidavdelningen på H&M är ju sjukt trist...
I söndags var det gymnastikuppvisning
och kalas. Födelsedagsbarnet verkade gilla sin present.
Tråkigt
men jag lever.